2007-06-12

Forskningsprojekt angående fotröta

Fårhälsovården har nu inlett ett forskningsprojekt angående fotröta. Tjugo fotrötedrabbade besättningar kommer att följas under ett drygt år. Syftet är att studera fotröta under svenska förhållanden och samla erfarenheter som kan leda till att friskförklaringar av smittade besättningar kan utfärdas.

Inköp av djur
Fotröta sprids huvudsakligen genom inköp av smittade djur. Därför bör smittade besättningar inte sälja livdjur. Man bör också vara uppmärksam på klövstatus vid inköp av djur och förhöra sig om klövhälsoläget i den besättning man köper djuren ifrån. Vid hemkomst rekommenderas sedvanligt karantänförfarande (dvs. isolera inköpta djur minst tre veckor i separat utrymme)som även bör inkludera inspektion av klövarna och fotbad i zinksulfat. Djurägarförsäkran bör användas vid all handel av djur för att minska risken för att fotröta sprids.
Djurägarförsäkran baggauktion, Djurägarförsäkran livdjursförsäljning.

Friskförklaring av smittad besättning
Eftersom sjukdomen kan ligga dold i besättningen och blossa upp under provocerande faktorer som fukt och värme är det mycket svårt att friskförklara en smittad besättning. I Australien där man lyckats friförklara vissa områden från fotröta, anser man inte att man kan garantera frihet från fotröta på besättningsnivå förrän minst ett symtomfritt år förlöpt. Under detta år ska besättningen ha utsatts för sjukdomsframkallande miljöbetingelser och inga förebyggande fotbad ska ha utförts. I Sverige saknas erfarenheter av hur fotröta uppträder under våra förhållanden. Varken klimatet eller storleken på en svensk genomsnittsbesättning kan jämföras med förhållanden i Australien. Fårhälsovården har därför inlett ett forskningsprojekt där fotrötedrabbade besättningar kommer att följas under ett drygt år. Ett särskilt behandlingsschema kommer att genomföras och resultatet kommer att följas upp dels några veckor efter insatt behandling, dels ett år senare.

Under projektets gång kommer behandlingsschemat utvärderas fortlöpande och erfarenheter från både djurägare och veterinärer kommer att bidra till att framtida rekommendationer optimeras och anpassas till svenska förhållanden. Förhoppningsvis kommer också erfarenheterna från projektet resultera i att officiella friskförklaringar av fotrötedrabbade besättningar kan utfärdas.

Ta chansen – utred klövproblem!
Fårhälsovården söker nu efter besättningar med klövproblem. Vid ett första besättningsbesök undersöker vi några djur och tar prov för bakteriologisk odling. Visar det sig att fotrötebakterien Dichelobacter nodosus är orsaken till klövproblemenfinns det nu alltså möjlighet att gå med i vårt projekt. Fårhälsovården har som målsättning att friskförklara de besättningar som deltar. 

Behandlingsschema
Det finns program beskrivna i Australien och Storbritannien för behandling och bekämpning av fotröta. I Sverige har Fårhälsovården upprättat handlingsprogram för bekämpning av benign och virulent fotröta ifårbesättningar. Behandlingen syftar till att avdöda smittan på klövarna med fotbad i zinksulfat. Fotbaden upprepas tre gånger med ca 1 veckas mellanrum. Vid virulent (aggressiv) fotröta kompletteras fotbaden med en engångsdos antibiotika. Eftersom bakterien överlever kort tid i miljön kan man genom att hålla smittade fållor fria från får (även nöt och get) under 10-14 dagar undvika återsmitta. Bästa tidpunkten att inleda behandlingsschemat är när antalet djur i besättningen är så litet som möjligt, dvs. när lammen är slaktade. Ibland har man inte möjlighet att försöka utrota sjukdomen direkt utan måste tills vidare kontrollera den med fotbad. Fotbad är en viktig del i behandling av fotröta och skall också användas som en säkerhetsåtgärd vid inköp av djur. Rutinmässigt fotbadande utan att en säker diagnos har ställts, avråds dock ifrån. Sådant fotbadande kan istället trycka ned smittan, som då inte visar sitt rätta ansikte förrän djur säljs och hamnar i en annan besättning.

En mycket viktig del i bekämpningen av fotröta är identifiering av kroniska smittbärare. Dessa kan bära infektionen i sina klövar många år och vid gynnsamma miljöförhållanden (fukt och värme) snabbt smitta ner ett stort antal djur i besättningen. Kännetecknande för kroniska smittbärare är deformerade klövar. Dessa individer kan aldrig behandlas friska utan ska slaktas.

Noggrann undersökning av alla klövar
Identifiering av de kroniska smittbärarna kräver att samtliga djur i besättningen undersöks. Detta görs lämpligast i tackvändare. Djuren ligger då på rygg och klövarna kan inspekteras noggrant. Undersökningen ger också svar på om besättningen har drabbats av virulent (aggressiv) eller benign (godartad) fotröta. Prov för bakteriologisk undersökning tas på fem djur vid projektets början. Efter behandlingsschemats slutförande undersöks alla klövar på nytt. Ett år senare kontrolleras klövarna en sista gång, både kliniskt och bakteriologiskt.

Vad har sambete med nöt för betydelse?
Erfarenheter från både Storbritannien och Australien visar att samlokalisation av nöt och får omöjliggör frihet från benign fotröta. Dichelobacter nodosus isolerades från klövar på nötkreatur i Sverige redan 1981. Dessa djur hade klövspalteksem, men inga tecken på inflammation av djupare strukturer. Förekomsten av D. nodosus hos svenska nötkreatur i dagsläget är inte känt. Det är inte heller känt hur stor risken är för smittspridning från nöt till får, eller från får till nöt, vid samlokalisation.

I projektet kommer även nötkreaturen undersökas både kliniskt och bakteriologiskt, i de fall det finns både nötkreatur och får på gården. Prover kommer att skickas till Storbritannien för att ta reda på om fåren och nötkreaturen bär på samma typ av fotrötebakterie. Eftersom D. nodosus inte överlever längre än 10-14 dagar i omgivningsmiljön kan man undvika smittspridning mellan djurslagen genom att låta motsvarande tid passera innan fåren släpps på nötkreaturens bete och tvärt om.

Vill Du gå med i Fårhälsovårdens Fotröteprojekt?
Kontakta
Ulrika König 0730-683502, ulrika.konig@svdhv.org
Helen Björk Averpil, 0300-20932, helen@lindholmengard.se