2008-06-23

Bete  - en resurs värd att vårda

Betet är en resurs för varje fårägare, men det kräver planering och vård för att utnyttjas på bästa sätt. Rätt producerat är bete ett foder av hög kvalitet till lågt pris. Det ger utöver föda dessutom möjligheter för djuren till ett naturligt beteende och stor rörelsefrihet.
Betets kvalitet och kvantitet varierar under säsong och mellan platser och därför måste beläggningen variera under betessäsongen. För att jämna ut tillgången kan man komplettera med ytterligare betesareal efter slåtterskörd.

Selektiv avbetning
Ett får betar mycket selektivt och är en verklig finsmakare. Ju mer bete ett får erbjuds och ju fler växter desto mer selektivt betar de. Precis som nötkreaturen har de en muskelkudde  istället för tänder i överkäken, men fåren kan bita av gräset till skillnad från korna som sliter av det med tungan. De kan alltså beta närmare marken. Fåren väljer ut lågväxande arter, späda gräsplantor och örter. Grässtänglar och andra fiberrika växtdelar ratas och lämnas kvar. Däremot äter får gärna löv under hela säsongen. Fåren väljer, till skillnad från nöt, en kost som innehåller mer råprotein och mindre cellulosa, medan hög sockerhalt tilltalar båda djurslagen. Man förmodar att fåren väljer växter med hjälp av lukt och smak efter behov eller som de av erfarenhet vet är lättsmälta. Betesstudier visade att får föredrar klöver framför gräs, men det var ändå en blanddiet som gällde. Fåren håller ihop i familjegrupper. Tackorna lär sina lamm att beta som hon själv gör med sina betespreferenser. När sedan tacklammen är vuxna väljer de fortfarande att vara i närheten av sin moder och beta.

Val av betesplats
Fuktiga marker undviks av får. De föredrar höglänta, väl avdikade och vidsträckta marker, gärna med tillgång till buskar och träd. Har fåren möjlighet att välja växlar de mellan olika typer av betesmark under dagen. Frodigt bete mitt under dagen, medan de troligen väljer att beta naturbetesmark med mer varierad och torrare växtlighet under morgon och kväll. Vid blöt väderlek undviker fåren frodiga beten, sannolikt beroende på att de inte vill äta en alltför vattenhaltig föda.  Dessutom går beteskonsumtionen ner under regnperioder då djuren betar kortare tid och i stället står och hukar i regnet. Tillväxten på lammen brukar var bättre torrår jämfört med nederbördsrika år.

Betessläpp
Fåren ska släppas ut på bete tidigt på våren, så de hinner vänja sig vid foderbyten. Betet på våren är mycket kraftigt och näringsrikt, så lämpligen utfodras fåren parallellt med vallfoder minst under en två –tre veckors period. En beteshöjd på ca 4-5 cm är lagom vid betessläpp. De första månaderna är betestillväxten hög, så det gäller att anpassa djurbeläggningen därefter. Avkastning på bete varierar och skillnaden är naturligtvis störst mellan naturbetesmark och åkermarksbete, men även variation inom betestyp är stor. På försommaren kan beläggningen  på åkermarksbeten vara 12-18 tackor med lamm per ha, medan i juli-augusti bör betessarealen fördubblats. På naturbetesmark kan motsvarande beläggning i början av säsongen vara 6-8 nylammade tackor.

Nytt bete
Man ska aldrig vänta med att byta bete tills gräset är nertuggat. Risken med hårt nedbetade marker är, förutom magra djur som inte växer, att djuren drabbas av parasiter. Ett välmående, välfött lamm klarar alltid en parasitsmitta bättre än ett i negativ näringsbalans. Dessutom undviker inte fåren lika tydligt att beta nära den egna gödseln som andra djurslag gör. Därför måste djurbeläggning regleras eller djuren flyttas under säsong för att undvika parasitsmitta. Rator skall putsas bort.

Betessystem
 I princip finns det två typer av betessystem, kontinuerligt bete samt rotationsbete. Ett strikt kontinuerligt bete har samma antal djur på samma areal under hela betessäsongen. Detta lämpar sig främst för lågavkastande naturliga betesmarker med skiftande natur. Det är ett enkelt system som bygger på en låg djurbeläggning, men är inte optimalt då det antingen blir rator på sommaren eller betesbrist på hösten. Det finns även en klar risk för parasitproblem.

Rotationsbete innebär att djuren roterar med olika långa intervaller runt i fållor. Här gäller det att ha kontroll på parasitsmittan, så att inte tackor och lamm kommer tillbaks till smittat bete. Oftast kombineras systemet med skörd av vallar, vilket förbättrar beteshygien och utnyttjande samtidigt som man kan minska parasittrycket.

Sambete och växelbete är ytterligare möjligheter att förbättra betesutnyttjandet. Sambete innebär att flera djurslag betar samtidigt, medan det vid växelbete finns ett djurslag i taget på betet. Växelbete kan ske under samma säsong eller mellan åren. Vanlig kombination på bete är nöt och får, och eftersom djuren har olika betesbeteende ger sambete både en produktionsförbättring samt ökad biodiversitet. Djurhälsoaspekter måste dock diskuteras, där smitta mellan nöt och får, såsom BVD och Border disease, måste undvikas.

Betesplanering
Känsligast av alla är de nyfödda lammen och dessa ska erbjudas ett bete med så lite parasiter som möjligt. Därför ska tackor med lamm erbjudas ett parasitfritt välkomstbete de första fyra veckorna på våren, där det inte gick får året innan. Betet räknas som parasitfritt om en sommar och två vinterperioder har passerat. Inga lamm skall återvända till välkomstbetet. Helst ska lammen bara flyttas framåt och inte tillbaks till under året tidigare betade marker, medan tackorna kan återvända. För att undvika att tackan smittar ner betet måste träckprov tas innan betessläpp. Vid behov avmaskas tackan. Om det inte finns något parasitfritt bete kan en sen lamning vara ett alternativ då betessmittan minskar kraftigt i juni, om inga unga djur uppförökar smittan. Vallen kan skördas (åkermarksbete) eller betas av äldre djur för att minska smittan. Naturligt sett dör övervintrade larver ut om det inte finns betesdjur. Vid avvänjning bör lammen erbjudas en vallåterväxt, då de är mottagliga för parasitsmitta. Avvänjning är ett stressmoment och stressade djur har sämre motståndskraft. Betestillväxten avtar på sensommaren på grund av sjunkande temperatur och minskad dagslängd. Näringsvärdet sjunker och oftast överskattas både kvantitet och kvalitet. Unga djur  kan behöva stödutfodras i augusti-september för att inte tappa tillväxt. Tackor kan däremot klara sig länge på bara bete. De kan omsätta ett fiberrikt och ts-fattigt foder till skillnad från de unga, växande. Tänk på att i tid  utöka betesarealen och stödutfodra vid behov. Mineraler och saltsten ska finnas tillgängligt hela säsongen. Planera även för nästa års bete redan på hösten och betänk att en hårt nedbetad vall/bete kommer igång långsammare och ger en sen start på våren nästa år…

 

Ingela Löfquist
Rådgivare, Hushållningssällskapet Kristianstad