2008-06-23

Magsår hos svenska grisar
-besättningsbundet

Som vi berättade om i förra numret av Djurhälsonytt så är magsår ett problem bland grisar i den moderniserade grisproduktionen. Även i Sverige har det visat sig att många grisar har förändringar i magsäcken vid tidpunkten för slakt.

Den första publicerade studien över förekomsten av magsår gjordes på 30-talet i USA. Där visade man att 5 % av 20 000 undersökta grisar hade magsår. Senare studier från olika delar av världen visar på förekomster runt 80 %. Det finns ingen tidigare publicerad undersökning som beskriver förekomsten av magsår hos grisar i Sverige.

Svensk Studie
I vår svenska studie undersökte vi magsäckar från 3858 grisar slaktade under en vecka. Antalet utgjorde 20 % av grisarna som slaktades på det slakteriet den veckan. För att gradera förändringarna i magsäckarna utgick vi från en förenklad version av Dansk Svineproduktions magsårsmanual. Av de 3858 magsäckar som vi studerade hade hälften någon form av förändring. Nästan 12 % av grisarna hade sår, ärrvävnad och förträngningar i magsäcken i den omfattning att det bör ha påverkat deras välfärd och produktivitet.

Besättningsrelaterad sjukdom
Vi såg tidigt att omfattningen av skador i magsäckarna var besättningsbundet. Därför valde vi slumpmässigt ut 40 besättningar varifrån vi plockade 10-15 magsäckar från var och en. I mer än hälften av besättningarna fanns inga grisar med allvarliga skador i magsäckarna. 20 % av besättningarna bedömdes ha en hög förekomst av skador i grisarnas magsäckar. I dessa besättningar var knappt var femte magsäck helt utan förändringar. Drygt 40 % av deras grisar hade så allvarliga skador att det kan ha påverkat grisarna.

Svårt att ställa diagnos
Förekomsten av magsår är enligt många studier till stor del relaterat till utfodringen. Däri ligger också det naturliga i att problemet är besättningsbundet. Ska vi minska andelen magsår hos våra grisar så är det foder och utfodring som vi ska arbeta med. Svårigheten ligger i att hitta problembesättningarna. En dansk studie från 2006 visar att det är mycket svårt att diagnostisera magsår hos levande grisar. 400 suggor från besättningar med hög förekomst magsår ingick i en studie. Av dem visade sig 95-98 % ha förändringar varav cirka hälften hade allvarliga skador. Trots det kunde kliniska symtom inte registreras ett fåtal dagar före slakt. Det som kunde registreras var en torrare och hård avföring vilket kan indikera ett reducerat foderintag.

Fortsättning följer
Vi kommer att fortsätta arbeta med problematiken men det finns ingen snabb och enkel lösning. Problemet är omfattande i hela världen och det forskas mycket på en lösning.

Katarina Karlsson och Malin Cerne
Svinhälsoveterinärer

Förekomst av magsår i olika grader hos 3858 undersökta grisar

Magsår hos grisar är besättningsbundet

Manual för gradering av skador i grisens magsäck
Grisens magsäck är uppdelad i områden med olika typer av slemhinna. Det är i ett tydligt avgränsat område närmast matstrupens mynning till magsäcken som de allra flesta sår uppträder.

Normal magsäck. Området runt mat strupens mynning är vitt, skimrande och klart avgränsat till övrig slemhinna i magsäcken.

Grad 1. Förhorning. Vid en retning av slemhinnan börjar cellerna i ytskiktet att växa till i tjocklek De nybildade förhorningarna, som kan vara upp till tre mm höga, färgas gula av galla. Underliggande vävnad är oskadad.

Grad 2. Ytliga sår. Förutom en kraftig, gulfärgad förhorning är också underliggande vävnad blottad i cirka 10 % av den vita delen.

Grad 3. Djupa sår och ärrbildning. Såren slutar tvärt med en inflammerad och svullen vall vid övergången till omgivande slemhinna. Först vid denna grad av skada menar man att grisens välbefinnande och produktion påverkas negativt.

Grad 4. Ärrbildning med förträngning runt matstrupen. Vid en djupgående skada kan såren läka av med en ärrvävnad som drar ihop matstrupens mynning till magsäcken. Trots bibehållen aptit blir foderintaget begränsat på grund av förträngningen.

Grad 5. Sår med kraftiga blödningar.