2008-06-23

Spädgrisdiarré ett nygammalt problem

Bakgrund
Diarré under första levnadsveckan är vanligen en renodlad infektionssjukdom och orsakas framför allt av Escherichia coli (E.coli).  En annan bakterie som ger allvarlig diarré under de första levnadsdagarna är Clostridium perfringens typ C. Den orsakar tarmbrand, vilken ofta leder till hög dödlighet. Dock finns effektiva vacciner mot tarmbrand. Även Clostridium perfringens typ A diskuteras i samband med diarré hos späda grisar. Studier har visat att om bakterien bildar ett speciellt toxin kan detta orsaka tarmskador och diarré.
I denna artikel avhandlas bara problemet med E. coli.

Diarré orsakad av E. coli
De två viktigaste egenskaperna som karakteriserar E.coli-stammar är deras förmåga att fästa till tarmväggen och dela sig samt att producera ett bakteriegift som kallas enterotoxin. Toxinet orsakar en rubbning av vätskebalansen i grisens tarm. Detta leder till att spädgrisen dör av vätskeförlust via tarmen och/eller genom blodförgiftning orsakade av invaderande E.coli. E.coli har vanligen klassificerats med serologiska metoder genom bestämning av sk. ytantigen, i första hand O- och fimbrieantigen, som gör att bakterien kan fästa vid tarmväggen. De vanligaste O-grupperna i samband med spädgrisdiarré under senare år har varit O149 men även O8,O9, O20 och O101 förekommer. Det finns långt över 100 olika O-grupper. Antigen är delar på bakteriens cellvägg som gör att kroppens immunförsvar reagerar på bakterien som främmande och bildar antikroppar. De E.coli som orsakar diarré på gris producerar som nämnts ovan även enterotoxin. Det är denna egenskap som laboratoriet i dag går efter när man klassificerar E.coli och skiljer mellan diarréorsakande och ofarliga kolibakterier.  

Vaccination mot spädgrisdiarré
Förekomsten av spädgrisdiarré har under de senaste 15-20 åren varit ett litet problem. Vaccination av suggan före grisning har varit en bra metod att förebygga spädgrisdiarré. De fall vi haft har ofta varit gyltkullar där man missat vaccinationen. Den normala vaccinationsrutinen är att grundvaccinera gyltan 6 och 3 veckor före grisning och därefter omvaccinera suggan 3 veckor innan varje grisning. En god regel är att hellre vaccinera en vecka för tidigt än en vecka för sent så suggan får tid att svara på vaccinationen. Suggan skall bilda antikroppar som sedan skall överföras till spädgrisen via råmjölken. Det är viktigt att spädgrisen får sin råmjölk före den får något annat tillskott, som t.ex. järn via munnen, så inte tarmens upptag av antikroppar störs.

Vad är nytt?
Jo vi har det senaste året fått ett antal besättningar som får spädgrisdiarré trots att suggorna är vaccinerade. Ibland, men inte alltid, är diarréerna relativt lättbehandlade med trim/sulfa (Bimotrim, Hippotrim). Vid provtagning hittar vi E.coli som inte verkar vara speciellt aggressiv, eftersom de inte är toxinbildande, men ger ändå en vattnig diarré.
Vid odling avseende Clostridier hittas i några fall Clostridium perfringens typ A men då vanligen bara i måttlig mängd.
 
Liknande danska erfarenheter
I samband med en obduktionskurs i våras som leddes av Birgitta Svensmark, från Dansk Svineproduktions Laboratorium i Kjellerup, så kom vi att diskutera detta problem med spädgrisdiarréer. Birgitta, som obducerar en stor del av alla grisar som skickas in för obduktion i Danmark, sa att samma fenomen förekommer i Danmark. Där hade man inte heller någon lösning på problematiken med vaccinerade besättningar som ändå får spädgrisdiarré. Det har påbörjats en undersökning tillsammans med SVA för att se om det finns några gemensamma faktorer för de besättningar som har fått problem med spädgrisdiarréer. Parallellt arbetar Nils Holmgren, på Svenska Djurhälsovården i Skara, med problematiken med diarréer hos späda grisar och Clostridium perfringens typ A.

Ni som upplever problem med diarré hos smågrisar är självklart välkomna att höra av er.

Förebyggande åtgärder

 

Michael Stampe
Veterinär