2008-08-25

Kastrationsfrågan - vad sker i Sverige och övriga Europa?

Kastration utan bedövning är ett nödvändigt ont för grisföretagaren och inte minst för grisen, liksom ett klassiskt etiskt dilemma. Den är också en aktuell politisk fråga inte bara i Sverige utan i många europeiska länder. EU-kommissionen och den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA har frågan på sitt bord. Frågan ligger även hos den svenska regeringen och Jordbruksverket och naturligtvis hos den svenska näringen.

PIGCAS – ett kunskapsprojekt
EU-kommissionen har tillsatt ett tvåårigt projekt som kallas PIGCAS (Attitudes, practices and state of the art regarding piglet castration in Europe). Projektet består av flera delar. En del är att sammanställa den information som finns om hur många grisar som kastreras i de olika europeiska länderna, hur kastrationerna utförs och om någon form av smärtlindring används. En annan del i projektet är att undersöka hur konsumenter och olika intressegrupper ser på dagens sätt att kastrera och på vilka olika alternativ som finns. Sist men inte minst sammanställer och värderar man i projektet nyare forskning på området. Projektet är uppbyggt av kontaktpersoner i de olika europeiska länderna. För svenskt vidkommande representeras vi av Kerstin Lundström, professor vid SLU i Uppsala med mångårig erfarenhet av forskning på området griskastration och galtlukt.

Bente Fredriksen som är Norges kontaktperson i PIGCAS beskrev nyligen omfattningen av griskastrationer i Europa och hur de utförs. Enligt henne kastreras i dag 100 miljoner hangrisar i Europa, 97 % av dessa utan bedövning. Samtidigt slaktas 25 miljoner okastrerade hangrisar, men detta är begränsat till några få länder.

Situationen i Europa
I de flesta europeiska länder kastreras 80-100 % av hangrisarna i konventionell uppfödning. I de flesta länder är det uppfödaren som kastrerar, med undantag för några länder. I Tjeckien, Slovakien, Estland, Litauen och Norge utförs huvuddelen av kastrationerna av veterinärer. Även i Slovenien, Ungern, Polen och på Cypern utförs en betydande del (> 20 %) av kastrationerna av veterinärer.

I de flesta länder ges aldrig eller sällan bedövning vid ingreppet. Undantagen är Norge, Litauen, Ungern, Polen och Slovakien. I Norge används bedövning i princip vid alla kastrationer, eftersom kastration utan bedövning förbjöds 2002. I Schweiz har man utvecklat en apparat för sövning av smågrisar med narkosgas. Apparaten verkar enligt forskarna lovande, men inköpspriset 9 000 Euro gör den knappast till ett realistiskt alternativ.

Vad händer Sverige?
I Sverige har regeringen uppdragit åt Jordbruksverket att undersöka om djurägarna själva skulle kunna bedöva grisarna vid kastration. Verket arbetar just nu med frågan. Ett möjligt tillvägagångssätt vore att genomföra utbildning i likhet med ”C 15-kurserna” för delegerad läkemedelshantering. I jämförelse med att utföra en korrekt intramuskulär injektion är lokalbedövning vid kastration en enorm utmaning. Det är tekniskt mycket svårare och det är viktigt att bedövningen får tid på sig att verka. Erfarenheter från Norge visar att man ofta inte tar sig tid att invänta bedövningseffekten. Resultatet känner alla som varit hos tandläkaren och där man varit lite för snabb med att börja borra. Från Svenska Djurhälsovårdens sida har vi svårt att se att lokalbedövning skulle vara en realistisk väg att gå. Grisen måste lyftas och hållas fast en extra gång och injektionen av bedövningsmedlet kan orsaka smärta i sig. Bedövningen, om den blir rätt utförd, är i sig kortvarig och man behöver komplettera med annan smärtlindring efter operationen.

Vaccin mot testiklar – snart en verklighet
Det som ytterligare fört upp kastrationsfrågan på dagordningen är att ett läkemedelsföretag utvecklat ett vaccin mot det naturliga hormonet GnRH. GnRH bildas i hjärnan (hypotalamus) och påverkar hypofysen att utsöndra FSH (follikelstimulerande hormon) och LH (luteiniserande hormon). FSH och LH stimulerar både hanliga och honliga könskörtlar. Genom att stimulera kroppen att bilda antikroppar mot sitt egna GnRH ”stängs testiklarna av”. Detta kallas immunokastration. Mycket forskning ägnas och har ägnats detta område. Det är visat att två injektioner, åtta respektive fyra veckor före slakt ger i stort samma säkerhet i att undvika galtlukt på köttet som kirurgisk kastration.

Eftersom injektionerna ges så sent i uppfödningen har man för- och nackdelarna av hangrisuppfödning fram till några veckor före slakt. Även om läkemedelsföretaget tagit fram en särskild säkerhetsinjektor, är arbetsskyddsfrågan viktig. Om man råkar injicera sig själv en gång anses detta inte medföra någon risk; det är först efter den andra injektionen antikroppsbildningen på allvar kommer i gång. Då man rekommenderar att kvinnor i barnafödande ålder inte skall utföra vaccinationen och att män som råkat injicera sig inte skall utföra fler injektioner, kan det bli svårt att hitta personal för vaccineringen.

En avgörande fråga är hur konsumenter och handel ställer sig till kött från immunokastrerade grisar. Även om man inte kan se några problem när det gäller livsmedelssäkerheten ska konsumenternas känslomässiga reaktioner inte underskattas. Vaccinet har inga hormonella effekter, men ingriper i den hormonella styrningen av testiklarna. En korrekt konsumentupplysning måste därför anses vara en påtaglig utmaning.

Vad gör näringen?
Svenska Djurhälsovården sammanställer tillsammans med LRF och Sveriges Grisföretagare så mycket fakta som möjligt i kastrationsfrågan. Vi är angelägna om att hitta bra och praktiskt hållbara lösningar till rimliga kostnader, som ger ett så bra djurskydd som möjligt för grisen. Tillsammans med myndigheterna och grisföretagare inom EU vill vi finna en väg till ett bra regelverk för kastrationer. Problemen med alternativen till kastration utan bedövning är inte bara kostnaden, utan framför allt att hitta metoder som under fältmässiga förhållanden ger en reell välfärdsvinst för grisen. Ensidig nationell lagstiftning på området medför ökade kostnader för grisföretagaren. De svenska griskastrationerna motsvarar ca 1 % av de som utförs i Europa. Vi tror därför på att finna gemensamma lösningar inom EU. Vi kommer att hålla er informerade.

Gunnar Johansson
Svinhälsoveterinär