2004-03-15

Scrapie

Scrapie är en kronisk sjukdom som drabbar får och get. Det är den första kända sjukdomen i gruppen transmissibla spongiforma encephalopatier (TSE). Till TSE- gruppen räknas även bovin spongiform encephalopati (BSE), den s.k "galna ko sjukan". Smittämnet är troligen ett mycket motståndskraftigt infektiöst protein (prion) som orsakar förändringar i hjärnan. Det finns inget som tyder på att scrapie kan smitta till människa. Det finns många olika typer av scrapiestammar och ingen av dem är samma typ som BSE. Experimentellt har man dock lyckats överföra BSE till får. Fåren uppvisar då en symtombild som liknar den man ser vid scrapie. Man kan kliniskt alltså inte skilja på om fåren är smittade med scrapie eller BSE. Detta är anledningen till de senaste årens åtgärder inom EU för att kontrollera sjukdomen.

Förekomst
Scrapie har påvisats i en rad länder i och utanför EU. Som exempel kan nämnas Island, Norge, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike och USA. Danmark har inte rapporterat fall. I Sverige har scrapie påvisats på två tackor i en besättning 1986. Hela besättningen avlivades och får fick inte hållas på markerna under många år. En utredning genomfördes men det gick inte att spåra ursprunget på alla djur och det blev av den anledningen inte fastsällt var smittan kom från.

Symtom
Inkubationstiden kan vara mellan 1-5 år, men även längre tider har beskrivits. Insjuknade djur är oftast mellan 3-4 år. Om många djur är smittade i en besättning blir inkubationstiden ofta kortare. Utvecklingen av sjukdomen är ärftligt betingad och känsliga djur utvecklar symtom snabbare medan motståndskraftiga djur kan vara symtomlösa hela livet trots att de smittats. Djuren bildar inga antikroppar mot sjukdomen.

Sjukdomen kan visa sig i två former; en med klåda som dominerande symtom och en nervös form med symtom från det centrala nervsystemet (CNS). Ofta förekommer de båda formerna samtidigt. Drabbade djur uppvisar ofta en gradvis avmagring, trots normal aptit. Scrapie ger inte upphov till feber. Döden inträffar två veckor till sex månader efter insjuknandet.

Klådformen
Klådan börjar vanligen vid svansroten. Djuret kan bita sig på benen och reagerar ofta starkt då det blir kliat genom att räcka ut tungan, smacka, knäa eller svaja. Hårlösa fläckar kan ses, ofta dubbelsidigt på bröst, hals och bakdel. Endast håravfall utan samtidig klåda kan förekomma. Klådan blir inte bättre vid behandling. Ofta förekommer centralnervösa symptom samtidigt.

Nervösa formen
Förändrat beteende såsom ökad rädsla eller aggressivitet, rastlöshet, slöhet eller nedstämdhet ses. Djuret kan hålla huvudet högt med stirrande blick, andra förändringar i huvudregionen är fina darrningar i läppar, ansikte och öron. Ibland smackar de med tungan. Rörelserna kan förändras med höga benlyft då djuret går eller vinglighet och svårigheter att få bakbenen rätt. Djuren kan bli överkänsliga för ljud, ljus och beröring. Ofta uppträder den nervösa formen med samtidig klåda.

Smittvägar
Den största spridningsvägen är från tacka till lamm. Efterbörden från infekterade tackor innehåller stora mängder av smittämnet. Det förekommer också spridning mellan djur. Djur kan bli infekterade genom att beta på marker där smittämnet förekommer i hög grad.

Hur ställs diagnos?
Sjukdomen kan vara svår att upptäcka. Diagnos ställs genom att undersöka hjärnvävnad i mikroskop. Det finns också snabbtester som påvisar prioner i hjärnvävnaden. Dessa snabbtester skall alltid bekräftas med ytterligare undersökningar då de ibland kan ge falskt positiva resultat. Test på levande, misstänkt smittade djur är fortfarande på försöksstadiet.

Misstanke
Scrapie lyder under epizootilagen vilket innebär att djurägare skall anmäla fall av misstänkt scrapie till veterinär, länsveterinär och/eller Jordbruksverket. För sjukdomar som lyder under epizootilagen betalar staten ersättning till drabbade djurägare.

Övervakningsprogram
Den 1 januari 2002 påbörjades ett omfattande övervakningsprogram för scrapie inom EU. Bakgrunden till att en utökad övervakning av scrapie nu införts är att man inte kan utesluta att BSE-smitta kan finnas i får- och getpopulationen. Får och getter kan ha konsumerat samma foder som nötkreatur och experimentellt har man ju lyckats överföra BSE-smitta till får.

Provtagningen har fram till 2003 utförts både på normalslakt och på avlivade/självdöda djur. Slaktprovtagningen har upphört i Sverige och det nationella scrapieprogrammet omfattar numera enbart test av alla självdöda och avlivade djur. Det är mycket viktigt att alla djur som avlivas eller självdör antingen obduceras eller skickas till destruktion. Anvisningar om hur man skall förfara vid inskickande av djur finns under fliken "obduktion- Svensk Lantbrukstjänst" på denna hemsida.

Djuren provtas på obduktions- och destruktionsanläggningar (Stenstorp). Prov tas ut när djuret är dött. Skallen skiljs från halskotpelaren och en bit hjärnvävnad tas ut med hjälp av ett skedliknande instrument. Provet undersöks vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) med så kallade TSE-snabbtester som påvisar prioner i hjärnvävnaden. Vid positivt resultat bekräftas detta med kompletterande testmetoder.

Sveriges tilläggsgarantier
Hösten 2003 beviljades Sverige tilläggsgarantier för scrapie. Tilläggsgarantierna innebär att Sverige får undantag från de tvingande avelsprogram som nu införs i EU. Man har visat att vissa genetiska uppsättningar ger motståndskraft mot scrapie. Avelsprogrammen inom EU syftar till att endast avla på djur med dessa typer av kombinationer, för att på så sätt minska scrapiesmittan i fårpopulationen.

För fåraveln i Sverige är det en stor fördel att tilläggsgarantier beviljades . De undersökningar som hittills har utförts pekar på att många fårraser bär på arvsanlag som medför att fåren lätt utvecklar scrapie om de smittas. Tvingande avelsprogram skulle innebära att den redan smala avelsbasen ytterligare skulle minska.

Nor 98
I Norge har sedan 1998 påvisats ett antal får med en TSE sjukdom som skiljer sig från klassisk scrapie. Denna form benämns Nor 98. Sverige hade sitt första fall av Nor 98 år 2003. Fallet upptäcktes i det nationella scrapieprogrammet. Vid scrapie ses en smittspridning inom besättningen medan Nor 98 har hittills bara drabbat ett djur i en besättning. Då sjukdomen är nyupptäckt och endast ett fåtal fall påvisats är kunskapen om Nor 98 är ännu bristfällig. Det kan inte uteslutas att Nor 98 uppträder spontant och/eller är ett uttryck för åldersrelaterade förändringar.

Mer information om scrapie och Nor 98 finns på www.sjv.se www.sva.se

Andrea Holmström
Djurhälsoveterinär